Kristendomen slår sig ner i Ryssland och Finland

Kyrkorna har nu gått skilda vägar för gott. Det kommer att dela europa i tu - en östlig och västlig kulturkrets. Men det dröjer ännu ett bra tag innan kristendomen vandrar in i Finland i den ortodoxa formen. Men hur kom den överhuvudtaget hit upp till norden? För att få svar på den frågan måste vi dyka ner i vårt östliga grannlands historia.

Den ortodoxa kyrkan bredde sig österut redan före 1054, dock inte så värst häftigt ännu under denna tid. Ryssland bestod på denna tid av en massa små furstendömen, alltså kan man inte tala om något egentligt Ryssland förrän på 1500-talet då alla dessa riken sammanfördes under en enda regent (tsaren). Några furstendömen var t.ex Kiev, Novgorod och Moskva. Det är i kiev där ortodoxin får för första gången ett starkt fäste. Fursten Vladimir ville ha en religion för folket i sitt rike. Han lät studera de övriga religionerna, både romerska kyrkan och islam. Men båda dessa hade sina "brister" t.ex romerska kyrkan var farlig eftersom den ställde sig över den världsliga regenten och islam saknade prakt och förbudet att alkohol drycker var rena rama fiaskot. Men så såg Vladimir den grekiska kyrkan och blev överväldigad av dess prakt och dess glimt av himmelriket på jorden. Därför är år 988 en viktig milstolpe inom den ortodoxa kyrkans historia då furst Vladimir lät döpa sig till ortodox kristendom. Kievs roll som ett annat maktcentrum vid sidan om Konstantinopel ökade märkvärdigt.

Vladimir den 1 döps år 988. 

Kiev var under några hundra år den ortodoxa kyrkans centrum, men på 1240-talet invaderades Kiev av mongolerna, och därmed gick Kievriket under. Dock överlevde några andra furstendömen mongolernas terror och nya blomstringstider i bland annat Moskva följde. Den bysantiska kulturen slog rot i ryssland, man t.ex införde helgondyrkan och läror som i bysans. Och eftersom Kiev blev ett nytt maktcentrum kom ryska statens rötter att börja växa här.

Via missionärer spred sig den nya tron till de övriga furstendömen, däribland Novgorod som var närmast Finland. Därför strävade missionärerna i Novgorod att föra den nya tron vidare även till Finland (men också kolonisera), men de kommer att stöta på problem med den katolska kyrkan, vars missionärer också styr kosan mot Finland. De ortodoxa missionärerna drog så långt som till Tavastland, men ofta blev det tvister mellan den katolska och ortodoxa kyrkan då deras missionär kom in på varandras områden. Slutligen år 1323 delades Finland mellan Sverige och Novgorod i den s.k Nöteborgsfreden. Gränsen delade ungefär Finland på detta vis:

Denna gränsdragning är vår första egentliga östgräns.

En minnes sten rest för Nöteborgs freden.

En typisk gammal rysk trä kyrka med sina karaktäristiska lökkupoler, vilka faktiskt uppfanns ursprungligen i Ryssland och har influerat arkitekturen i även de finländska ortodoxa kyrkorna. På bilden ses ett bra exempel på s.k rysk national romantik.

Jämför med till exempel Sofia Katedralens (Novgorod) mera bysantiska kupoler. Denna kyrka anses vara den äldsta i hela Ryssland. Den är uppförd i medlet av 1000-talet.

Den ortodoxa kyrkan hade då till en början det största inflytandet i Karelen. Vilket är orsaken till att de flesta av Finlands alla ortodoxa kyrkor finns i östra delen av landet. I karelen grundades också ett flertal kloster, vilka  Och i Karelen grundades även ett par kloster, vilka dock idag är på Rysslands sida om gränsen. Efter freden i Stolbova år 1617, mellan Sverige och Ryssland, lade Sverige under sig en stor del av hela Karelen. Men karelarna tilläts utöva sin tro tillsvidare. 

År 1809, efter kriget, blev Finland för första gången en del av Ryssland och för kyrkan innebar detta att församlingarna blev större i.o.m att många ryska statliga tjänstemän flyttade hit och många vanliga människor konverterade sig. Under den ryska tiden fick också ortodoxa kyrkan en allt starkare position, vilket kan påvisas av det faktum att det byggdes väldigt många kyrkor f.r.o.m 1800-talets mitt och till början av 1900-talet. För Ryssland var den ortodoxa kyrkan i Finland ett redskap att använda för förryskningsplanernas verkställande, även om de finska prästerna starkt motsatte sig. 1917 blev Finland självständigt och i Ryssland härjade revolutionen vilket innebar en allt mera svag och hotad position för den Rysk-ortodoxa kyrkan. Därför erkändes den Finska ortodoxa kyrkan som självständig av den Rysk- ortodoxa kyrkan år 1921. Då andra världskriget bröt ut drabbades den finska ortodoxa kyrkan hårt då Finland förlorade karelen där de flesta kyrkorna och klostren fanns, för att inte tala om vad klostrens invånare tvingades stå ut med. Klostren var väldigt viktiga för den ortodoxa kyrkan i Finland (läs mer i inlägget om ortodoxa kyrkor och kloster i Finland). 

De många krigen genom tiderna har varit knepiga situationer för den ortodoxa kyrkan i Finland. Speciellt andra världskriget då Karelen gick förlorad. Men också har det lett till något positivt. Exempelvis på grund av att många karelare evakuerades till Finland och började bosätta sig omkring i landet har ortodoxa kyrkans "område" utvidgats över nästan hela landet. Under 1900-talet byggde man därför många nya kyrkor för att tillfredsställa behovet. Men medlemmarna är inte bara karelare utan också samer och etniska ryssar.